Eurytmi skapades av filosofen och antroposofen Rudolf Steiner (1861-1925) tillsammans med sin fru och en grupp dansare mellan 1915-1924.

Steiner var ingen dansare men hade ett klarseende och ett brinnade intresse för sammanhang och helhet som förde honom till rörelser som fanns dolda i världen. I språk och musik fann han rörelser som han såg i människan. Ljud och spänningskrafter, energier och tillstånd var utgångspunkt för hans sökande efter ett rörelsens urspråk. Människan mellan demon och ängel - mellan förtappelse och förförelse – var för honom lika viktiga som individens frihetsmöjlighet. Han skrev 4 dramor där dans var en väsentlig del och en inspiration för honom att använda dans. Han sträckte sig efter att förnya gamla tempel- och mysteriedanser och att vilja skapa en belivande modern dans. Steiner värjde sig mot begreppet dans som för honom bara rörde sig om att röra på kroppen. Steiner sökte den besjälade rörelsen. Men även där stred han mot sin tids överdrivet personliga och sentimentala känsloladdade stil. Han ville nå något gudomligt eller andligt i form av det urbildliga. I detta hade han många fränder i den moderna konsten som höll på att spränga alla gränser och samtidigt ville återfinna källorna.

Så kom det sig att han anamade sin frus idé att kalla den nya dansen eurytmi. Som var grekiska för vacker skön levande rörelse. Rudolf Steiner sökte en expressionism, ett starkt uttryck både i idé, rörelse och kostym som han åtmindstone inte fick med sin fru Marie Steiner på. Ofta gjorde hon om det mesta – allt från hans sminkningar (som liknade rena inidanmålningarna) till koreografier – allt i syft att försköna och estetisera konstverket. Så väldigt mycket att av det sätt man gör eurytmi på härstammar med från Marie Steiner än Rudolf Steiner själv.

Vid Rudolf Steiners död uppstod ett vakum och många i hans grupp splittrades och bildade egna skolor. Dessa byggdes på hårfina skillnader som förstorades av deras ellever till orimliga mått. Men utifrån sett kom eurytmin att i det mesta stanna på det utvecklingsstadium där Rudolf Steiner lämnat den. Hans uppslag (ofta kallat angivelser) och koreografiska former vårdades ödmjukt av en entusiastisk skara eurytmister. Att omvärlden stod alltmer främmande till deras "dans" skylldes på omognad, materialalism och att eurytmi var före sin tid. Medan den i själva verket alltmer blev ett historiskt fenomen. Se på eurytmi - så gjorde man för hörde man från samtida dansare. För i mycket av den fanns mängder av sådant som gjordes av alla andra på scenen på den tiden. Det var slöjor och blåa bakgrunder, färgat ljus och teatralisk språkteknik som idag helt felaktigt uppfattas som genuint eurytmiskt. Snarast är det dess barlast.

Finns det då något som är verkligt nytt och framtida i eurytmin. Något som berättigar dess existens annat än som något historiskt bevarat? Ja, det finns trots ogräset, mossan och det förljuget objektiva en urkraft och en skönhet som ibland kan skymta fram som guldet under björnhuden i sagorna. Det finns en läkande kraft i rörelerna om de görs rätt och i samarbete med en insatt läkeeurytmist. Och eurytmin har även i sitt naivaste och ålderdomligaste uttryck en skönhet och godhet som är ovanlig i vår värld där fulhet och våld är det vanliga.

Men det finns även annat som kommer att överleva den yttre formen av den eurytmin som än idag kan upplevas. Det är livskraften som var Rudolf Steiners utgångspunkt. En dans som vill vara livet självt både som energi och som själsuttryck. Eurytmin är en konst där det som är mellan dansarna ibland är viktigare än själva rörelse. Så som det också är i musiken. Eller det som menas med att läsa mellan raderna och att verkligen förstå vad en annan människa säger även om den har svårt att uttrycka det...

Med Company de Voto söker jag störta det gamla yttre i eurytmin för att finna en eurytmi som jag kan kalla min.

Peter de Voto